View allAll Photos Tagged kiddush
The four cups of wine that one must drink during the course of the Seder night. Not as much fun as it sounds, as the wine is nasty kosher stuff and the glasses are widely spaced throughout the 3 to 4 hour meal.
Ok, so I couldn't actually take pictures of the service because the Shul (temple) the Levy's go to is orthodox and from Friday sundown until an hour after Saturday sundown Shabat is a day of rest.
No work, no candle lighting, no exercise, no using anything with lights, buttons or switches. Even though i'm a goya, i dress conservatively and am often mistaken for one of the tribe when i'm there. (In fact, two great aunts spent most of the service saying "Are you a member of this congregation?" and "Do you go to Shul often, dear?" and "We're conservative so our service is different - we'll just watch you for when to stand up." Heee ) So i don't want to upset anyone.
Her service was beautiful and the Kiddush lunch sponsored by ehr family afterwards was fabulous. Shosh Gave her speech on this week's Parsha (portion of the Torrah) like a pro. The basic massage was, when we are given a new mitzvah (tasks, rules, blessings) to undertake, we do it with motivation because it is novel and interesting. But, as time goes on, we may lose interest. Even in the most basic things in life, we must renew our motivation and approach them as if they are new sometimes.
I've known this kid since before her 3rd birthday. It blows me away that she's 12 and knows stuff like that now.
Here is Shosh with her Ima (mom) Yvonne. Yvonne and i are wonderful friends, even from a distance now and birthday mates!
Joy Schonberg is an Art Historian. Formerly head of the Judaica Dept. of Christie's Int'l, she is presently an appraiser of fine arts, lecturer and President of Joy Schonberg Galleries a gallery dealing with Antique Judaica, paintings, silver artifacts, and archaeology. She can be reached at JoySchonberg@aol.com or at www.joyschonberg.com
The Jewish Square, Vienna 1, formed in the Middle Ages under the name of "schoolyard" the center of the former Jewish Town, extending next to the Ducal court. It was closed from the rest of the city by four gates. Here there were school, bathhouse, synagogue and the house of the rabbi. The school was one of the most important of German-speaking countries. The community existed from about 1190 to the Vienna Geserah in 1421.
The stemming from the 15th century Jordan House, Nr. 2, bears a late Gothic relief with the representation of Jesus' baptism in the Jordan. This is not only a reference to the name of the house owner, Jörg Jordan, but also to the Vienna Geserah which the accompanying text endorses. On the initiative of Cardinal Christoph Schönborn, the Archdiocese of Vienna donated a plaque which Cardinal Franz König on 29 October 1998 unveiled. Its text reads: "Kiddush HaShem" means "sanctification of God". With this awareness, chose Viennese Jews in the synagogue here on Jewish Square - the center of an important Jewish community - at the time of persecution 1420/21 the suicide to escape a feared by them forced baptism. Others, about 200, were burnt alive in Erdberg (today 3rd district of Vienna) at the stake. Christian preachers of that time spread superstitious anti-Jewish ideas and thus incited against the Jews and their faith. So influenced, Christians in Vienna acquiesced without resistance, approved it and became perpetrators. Thus, the liquidation of the Vienna Jewish Town in 1421 was already a looming omen for what happened in our century throughout europe during the Nazi dictatorship. Medieval popes pronounced unsuccessfully against the anti-Jewish superstition, and individual believers struggled unsuccessfully against the racial hatred of the Nazis. But those were too few. Today Christendom regrets its involvement in the persecution of Jews and recognizes its failures. "Sanctification of God" today for Christians can only mean: asking for forgiveness and hope in God's salvation. October 29, 1998
Already in 1910, consisted the plan here the poet of the Enlightenment, Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781), who in his play "Nathan the Wise" the interdenominational tolerance has put up a literary monument, to honor with a statue. In 1935, a sculpture by Siegfried Charoux was unveiled, but only four years later, in 1940, taken off and melted down for armaments. In 1968, the same artist created again a Lessing monument, which came first on the Morzin square and 1981 on the original site.
Since 2000, the place is a unique ensemble of remembering with the memorial by Rachel Whiteread for the 65,000 Austrian victims of the Shoah. 1995 the foundations of the in 1420 destroyed synagogue were excavated which now with finds constitute a part of the branch of the Jewish Museum Vienna. A computer-animated walk leads into one of the largest Jewish communities in Europe which existed here in the early 15th century. Another room is dedicated to the Shoah documentation.
Der Judenplatz, Wien 1, bildete im Mittelalter unter dem Namen „Schulhof“ den Mittelpunkt der einstigen Judenstadt, die sich neben dem Herzogshof erstreckte. Sie war durch vier Tore von der übrigen Stadt abgeschlossen. Hier befanden sich Schule, Badestube, Synagoge und das Haus des Rabbiners. Die Schule war eine der bedeutendsten des deutschen Sprachraums. Die Gemeinde bestand ab etwa 1190 bis zur Wiener Geserah im Jahre 1421.
Das aus dem 15. Jahrhundert stammende Jordanhaus, Nr. 2, trägt ein spätgotisches Relief mit der Darstellung der Taufe Jesu im Jordan. Dieses ist nicht nur eine Anspielung auf den Namen des Hausbesitzers, Jörg Jordan, sondern auch auf die Wiener Geserah, die der beigefügte Text gut heißt. Auf Initiative von Kardinal Christoph Schönborn stiftete die Erzdiözese Wien eine Gedenktafel, die Kardinal Franz König am 29. Oktober 1998 enthüllte. Ihr Text lautet: „Kiddusch HaSchem“ heißt „Heiligung Gottes“ Mit diesem Bewußtsein wählten Juden Wiens in der Synagoge hier am Judenplatz — dem Zentrum einer bedeutenden jüdischen Gemeinde — zur Zeit der Verfolgung 1420/21 den Freitod, um einer von ihnen befürchteten Zwangstaufe zu entgehen. Andere, etwa 200, wurden in Erdberg auf dem Scheiterhaufen lebendig verbrannt. Christliche Prediger dieser Zeit verbreiteten abergläubische judenfeindliche Vorstellungen und hetzten somit gegen die Juden und ihren Glauben. So beeinflusst nahmen Christen in Wien dies widerstandslos hin, billigten es und wurden zu Tätern. Somit war die Auflösung der Wiener Judenstadt 1421 schon ein drohendes Vorzeichen für das, was europaweit in unserem Jahrhundert während der nationalsozialistischen Zwangsherrschaft geschah. Mittelalterliche Päpste wandten sich erfolglos gegen den judenfeindlichen Aberglauben, und einzelne Gläubige kämpften erfolglos gegen den Rassenhaß der Nationalsozialisten. Aber es waren derer zu wenige. Heute bereut die Christenheit ihre Mitschuld an den Judenverfolgungen und erkennt ihr Versagen. „Heiligung Gottes“ kann heute für die Christen nur heißen: Bitte um Vergebung und Hoffnung auf Gottes Heil. 29. Oktober 1998
Schon 1910 bestand der Plan, dem Dichter der Aufklärung Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781), der in seinem Stück „Nathan der Weise“hat Lessing der interkonfessionellen Toleranz ein literarisches Denkmal gesetzt hat, hier mit einem Standbild zu ehren. 1935 wurde eine Plastik von Siegfried Charoux enthüllt, doch schon vier Jahre später entfernt und 1940 für Rüstungszwecke eingeschmolzen. 1968 schuf der selbe Künstler wieder ein Lessing-Denkmal, das zunächst auf den Morzinplatz und 1981 an den ursprünglichen Aufstellungsort kam.
Seit 2000 ist der Platz ein einzigartiges Ensemble des Erinnerns mit dem Mahnmal von Rachel Whiteread für die 65.000 österreichischen Opfer der Schoa. 1995 wurden die Fundamente der 1420 zerstörten Synagoge ergraben, die nun mit Funden einen Teil der Außenstelle des Jüdischen Museums Wien ausmachen. Ein computeranimierter Spaziergang führt in eine der größten jüdischen Gemeinden Europas, die Anfang des 15. Jahrhundert hier bestand. Ein weiterer Raum ist der Schoa-Dokumentation gewidmet.
austria-forum.org/af/Wissenssammlungen/Schicksalsorte/Jud...
Day 83 of an Unknown Number
"Just Kiddushing!"
While searching for a subject this evening, I asked my wife if I ever shot our kiddush cup before. When she said that I had not, the wheels started turning......very slowly. I thought it might be cool to backlight the cup, revealing just the shape of the vessel, and nothing more. In the end, I did just stick with the strip light behind and above our subject. However, while adjusting the placement of the goblet, I immediately noticed how freakish my arm appeared in the reflection. My simple, elegant image was immediately transformed into something completely different. Not only did my arm appear ghoulish, but the amazing laws of reflection provided an additional effect when my reflection met the tiny reflection at the neck of the cup. Bonus features!! So, the one overhead light was positioned so it would create the lovely rim light, but it did double duty in lighting my arm as well. Thansk, science!! And thank you for stopping in!
#reflection #cup #kiddush #kiddushcup #wedding #hand #arm #canon5dmarkIII #canon100macro #paulcbuffinc #paulcbuffeinstein #striplight #macro #distortion #jewishwedding
BUS OCH ALLMÄNT JIDDER
En vetenskaplig och empirisk studie av Glämstabus i decennieskiftet 1980-tal/1990-tal.
Av Jonathan Metzger (ja, det är jag som är den Metzger som skrivit på scenen i ladan, men nej, inte i takbjälkarna i Nya P).
När jag var på Glämsta i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet busade vi mycket, vilket ju är helt unikt i Glämstas historia, eftersom man aldrig busat på Glämsta vare sig före eller efter det... En del bus var mer sofistikerade, andra... mindre sofistikerade. Många ”bus” gick framförallt ut på att testa gränser, eller helt enkelt göra det man inte fick. Bara för att visa att man kunde. Dom busen var ju ofta inte ens särskilt roliga, men man blev sjukt cool.
En central komponent i busandet var ju många gånger, men inte alltid, att vara uppe riktigt sent på natten. Under the influence av trötthetssyndrom (och ibland även stulet kiddush-vin) flödade ofta kreativiteten. Glämsta riktigt sent på natten, bortåt morgonkvisten, då dom flesta ”klassiska” bus utförs har ju en speciell, nästan lite magisk känsla över sig. Om man var ute riktigt sent kunde man få träffa grävlingen, alltid en lika märklig upplevelse när den dundrade upp och ned för stigarna runt paviljongerna och mellan ladan och matsalen. Hellre det än en skogstokig ledare, som man lätt förväxlade grävlingens löpstil med på lite längre avstånd...
I den här nästan vetenskapliga artikeln kommer jag, utifrån egna empiriska erfarenheter, att beskriva fyra kategorier av Glämstabus: de klassiska busen, de externa aktiviteterna, de kreativa busen och ledarbusen.
EN VETENSKAPLIG FORMEL FÖR KLASSISKA GLÄMSTABUS
Dom ”klassiska” busen har ju säkert funnits sen kung Davids tid, då Yossi ben Shmuel för första gången kletade en efa myrra på Chaim ben Potoks spjutskaft, till hela Zebulon-stammens stora nöje (Chaim ben Potok tackade antagligen sedan för sig genom att montera spjutet rakt igenom skojaren Yossis pannben, på Glämsta tretusen år senare nöjde man sig med ett ”menvafangörugåoläggdig!”).
Dom klassiska busen verkar alltid följa samma (kan man nu tycka, ganska trötta) formel: placera sak A på plats B där den definitivt inte ska vara, och som därmed kommer att roa person C men irritera/störa person D. Dom här skämten innefattar ofta någon eller några av följande komponenter: raklödder, tandkräm, underkläder, kanoter, stolar, cottonband och/eller tamponger. Exempel: placera alla flytvästar, kanoter och andra prylar från klappis (A) i en lång rad längs med stigen från bryggan uppåt på höjden (B), vilket alla barn kommer att tycka är ball (C), men klappisledarna sjukt störigt (D). Eller: placera raklödder (A) på en sovande persons hand (B) och kittla honom i ansiktet så att han genom en reflex kliar sig och får löddret i fejan. Vilket kommer att roa alla som är med på buset (C) , men inte personen som smetar in sig själv med löddret (D). Ovanstående exempel är ganska harmlösa applikationer av formeln, men formeln blir avsevärt mycket mindre charmant och mer malign när den exempelvis involverar A-komponeneten ”tandställning” tillsammans med B-komponenten ”mänsklig avföring” eller A-komponenten ”urin” tillsammans med B-komponenten ”sovande persons säng”. Dom ”busen” var inte roliga då, och är ännu mindre det när man tänker tillbaka på dom i efterhand.
EXTERNA AKTIVITETER
Vissa smitningar till handelsboden har nog planerats i taktiskt mer noggrann detalj än många stora militärmanövrer, och involverade många gånger såväl fejkade sjukdomsfall som dockor av helkropps-storlek och avancerad underrättelseverksamhet samt planterad desinformation. Handelsboden var ju som sagt en självklar hägrande destination för ”externa aktiviteter”. Där kunde man ju köpa delicatobollar som ingen egentligen tyckte var goda, men som var den ulitmata trofén eftersom dom absolut inte ingick i godisutbudet i Glämstakiosken. Bäst var det att också spara kvittot så att man verkligen kunde bevisa att man varit där.
Handelsboden var väl spännande, men ännu bättre blev det när vi var några stycken som efter ett någon sorts trött utbyte med grannkollot Västra Edsvik (huvudtema: fotbollsmatch och smågruff) fick lite häng på några av tjejerna som var på hästkollo där. Visst var flirten rolig, men riktigt intressant blev det när dom berättade för oss att dom på Västra Edsvik hade en helt öppen kiosk som vem som helst kunde handla i, och som våra Glämstaledare inte verkade ha någon speciell koll på. Och ÄNNU bättre, det fanns en restaurang, som serverade biff med pommes och bea! Jag har minnen av att den där biffen med bearnaisesås smakade underbart, men i efterhand undrar jag om dom där sensoriska minnena bara existerar i min fantasi, för jag är inte säker på att vi någonsin kom iväg och käkade den där biffen... men jag kommer definitivt ihåg att vi för våra storögda rumskompisar målande och detaljrikt berättade om hur underbar den var!
KREATIVA BUS
I en annan kategori finns dom kreativa busen. Det är dom busen som ibland faktiskt är så sköna att ledarna avsiktligt ser genom fingrarna med dom. Bland såna bus ryms exempelvis professionellt uppstyrda fotbollsturneringar, spelade mellan klockan 03.00 och 06.00 på natten, guerilla-kakbak och liknande förbjudna, men ack så snälla och positiva aktiviteter. En gång var vi några stycken som målade gamla kiosken på torget i psykadeliska mönster med lila och rosa blommor. Det blev så snyggt att ledarna lät det sitta kvar, och under många år kunde man skönja våra urblekta vattenfärgsblommor på den gamla kiosken mitt på torget.
LEDARBUS
Alla ledare vet att dom mest urbota dumma, och några få av dom mest genialiska busen genomförs av ledarna själva. Jag har mest varit med om att genomföra ledarbus av den urbota dumma typen. Mitt kanske dummaste var när jag och en mycket erfaren klappisledare, en riktig Glämstaräv, fick för oss att vi skulle skoja lite och skrämma paviljongbarnen och ledarna som var på hajk och övernattning. Hajken var på koön. Ön fick nog framförallt sitt namn från att den alltid var full med koskit. Jag såg däremot aldrig en levande kossa där, var det någon sorts dumpningsplats för gödsel? I alla fall, den här klappisledaren tyckte ju att han kunde hela Björköfjärden bakifrån och fram i sömnen, så vi gav oss ut i en liten gummibåt, mitt i natten, i mörkret, med halv tank – utan att berätta för någon annan. Vi hängde en liten elektrisk lanterna på klappis för att kunna spana in den över vatten på andra sidan Björköfjärden och på så sätt hitta tillbaka.
Jag minns inte om vi någonsin kom fram till koön. Men det var sjukt kallt kommer jag ihåg, antagligen sent i augusti. Något vagt minnesfragment säger mig att vi ändå kom till ön, lyckades hitta något tält, sa ”böh” och fick ett sömnigt ”stickoläggerföfanvatröttaniär”-morr från någon hajkande och frysande ledare. So far, so good. Problemen uppstod när vi skulle tillbaka. För just den kvällen blev det syntax error på den mänskliga GPS:en.
Ok, det var sjukt mörkt. Och inte för att jag kan det där med styrbord och babord, utan jag säger så här: för att komma tillbaka till Glämsta borde vi ha hållit åt vänster. Det gjorde vi uppenbarligen inte. Först var det mycket vatten och mörkt. Då hade vi okej med bensin. Men vi såg inte lanterna. Vi girade lite till och åkte lite längre. Där borta, där är lanternan! Men den verkar vara på fel sida av fjärden... Shit, vi har blivit desorienterade i mörkret. Men där borta är den i alla fall! Plötsligt känner vi inte igen oss. Lanternan visade sig vara en lampa i en sommarstuga.
Okej. Vi åker tillbaka till koön och börjar om. Tio minuter senare: men vafan, här ska den ju ligga... Okej, vi är nog bara på baksidan av den, så om vi tar höger, och sen vänster.... Sen blev det inte stort och mörkt längre. Det blev smalt och mörkt. Är vi mellan två öar? Var är Björköfjärden? Det är nog bara en vik. Vi åker vidare så kommer vi ut på öppet vatten. Oj, nu blir det ännu smalare. Och här är det en bro vi åker under... och där är... vaddå, nått jävla slott eller något?
Tystnad.
-Har du varit här förut?
-Näe... Har du? Näe.
Tystnad. Tystnad.
-Bensinen är nästan slut.
-Mmmm.
Tystnad.
Till sist. Ett ljus! Vi stannar. Nästan ingen bensin kvar. Helt jävla vilse i pannkakan. Jag, feg stackare värnlös Woody Allen-jude som jag är, satt kvar och huttrade. Ledare X, mer av en alfahane och med avancerad militär utbildning, fick stövla upp till stugan och knacka på. Klockan halv fyra på morgonen. På okänd plats i fucking madder-than-the-hatter rospigg-territorium. Det kändes som ett under om han inte skulle bli attackerad med gevär/kniv/brödkavle/mördar-dobbermann eller annat lemlästande och dödande tillhygge. Som tur var visade sig sommarstugeinvånarna vara jättesnälla, om än förvirrade och sömndruckna. Vi fick till och med några liter bensin till utombordarn och instruktioner om hur vi skulle ta oss tillbaka (höger, sen vänster och över fjärden). När vi väl kom tillbaka till klappis behövde vi inte lanternans hjälp. Solen hade redan börjat gå upp.
Fotnot: Vi hade lyckats snesegla oss ner genom hela Vätösundet. Hade vi fortsatt en liten bit till hade vi kunnat ta oss en frukostmacka på hamnkrogen i Norrtälje.
Surface of serving to the kiddush on occurred a sabbath or holiday. The candles sanctify the Sabbath and brighten by the entrance are special of the Sabbath. The wine and hallah (twist bread) symbolize a successful harvest, Fruits of our labored in the week that passes. When we bless on them God will better with us also next week and will give right fruit to our toils.
Hand made Onyx Kiddush Cup. One of the LKepecs Collection.
Contact: EliezerKepecs@cantorial.info
------------------------------------------------
For information on passive income / residual income, click
Joy Schonberg is an Art Historian. Formerly head of the Judaica Dept. of Christie's Int'l, she is presently an appraiser of fine arts, lecturer and President of Joy Schonberg Galleries a gallery dealing with Antique Judaica, paintings, silver artifacts, and archaeology. She can be reached at JoySchonberg@aol.com or at www.joyschonberg.com
Yemenite-Jewish martyr Moshe Yaish Nahari. May his memory be for a blessing and may G-d avenge his blood.
Ok, so I couldn't actually take pictures of the service because the Shul (temple) the Levy's go to is orthodox and from Friday sundown until an hour after Saturday sundown Shabat is a day of rest.
No work, no candle lighting, no exercise, no using anything with lights, buttons or switches. Even though i'm a goya, i dress conservatively and am often mistaken for one of the tribe when i'm there. (In fact, two great aunts spent most of the service saying "Are you a member of this congregation?" and "Do you go to Shul often, dear?" and "We're conservative so our service is different - we'll just watch you for when to stand up." Heee ) So i don't want to upset anyone.
Her service was beautiful and the Kiddush lunch sponsored by ehr family afterwards was fabulous. Shosh Gave her speech on this week's Parsha (portion of the Torrah) like a pro. The basic massage was, when we are given a new mitzvah (tasks, rules, blessings) to undertake, we do it with motivation because it is novel and interesting. But, as time goes on, we may lose interest. Even in the most basic things in life, we must renew our motivation and approach them as if they are new sometimes.
I've known this kid since before her 3rd birthday. It blows me away that she's 12 and knows stuff like that now.
Joel is her Aba (father) on the left there, with the dog. Joel and i have been friends for years now, despite having completely different backgrounds, expectations, personalities and temperments. We've admitted to each other that part of it is a mutual fascination and part of it is that we get to be smart people with each other. The other part, think, is that we recognize in each other a good heart and good intentions. Joel has been at times combinations of: my boss, a role model, a friend, a pain in the ass, and my Sensei. He also might be one of the funniest people i know
Having Kiddush with both officiants and all of our family.
My dad (with help from my brothers, stepbrother, and Jacob) made the chuppah from sticks gathered from his backyard (and a few cut down from the trees as well).
It was really important to my dad (and to us too) that everyone pitched in to build the structure under which we got married.
Photo by Matthew Williamson
Rabbi Froman married his son, the groom Tzuri Shalom and bride Michal. Even with advanced illness, Rabbi Froman stood on his feet to offer his blessings. Later the Rabbi danced with Muslim peacemaker, Ibrahim Abuelhawa.
Rabbi Froman is the visionary peacemaker, who pioneered dialogue between Islam and Judaism, Israel and Palestinians on the basis of religion.
Wedding took place at Kibbutz Shalavim, May 2011.
Hand made Onyx Kiddush Cup. One of the LKepecs Collection.
Contact: EliezerKepecs@cantorial.info
------------------------------------------------
For information on passive income / residual income, click
Joy Schonberg is an Art Historian. Formerly head of the Judaica Dept. of Christie's Int'l, she is presently an appraiser of fine arts, lecturer and President of Joy Schonberg Galleries a gallery dealing with Antique Judaica, paintings, silver artifacts, and archaeology. She can be reached at JoySchonberg@aol.com or at www.joyschonberg.com
The Jewish Square, Vienna 1, formed in the Middle Ages under the name of "schoolyard" the center of the former Jewish Town, extending next to the Ducal court. It was closed from the rest of the city by four gates. Here there were school, bathhouse, synagogue and the house of the rabbi. The school was one of the most important of German-speaking countries. The community existed from about 1190 to the Vienna Geserah in 1421.
The stemming from the 15th century Jordan House, Nr. 2, bears a late Gothic relief with the representation of Jesus' baptism in the Jordan. This is not only a reference to the name of the house owner, Jörg Jordan, but also to the Vienna Geserah which the accompanying text endorses. On the initiative of Cardinal Christoph Schönborn, the Archdiocese of Vienna donated a plaque which Cardinal Franz König on 29 October 1998 unveiled. Its text reads: "Kiddush HaShem" means "sanctification of God". With this awareness, chose Viennese Jews in the synagogue here on Jewish Square - the center of an important Jewish community - at the time of persecution 1420/21 the suicide to escape a feared by them forced baptism. Others, about 200, were burnt alive in Erdberg (today 3rd district of Vienna) at the stake. Christian preachers of that time spread superstitious anti-Jewish ideas and thus incited against the Jews and their faith. So influenced, Christians in Vienna acquiesced without resistance, approved it and became perpetrators. Thus, the liquidation of the Vienna Jewish Town in 1421 was already a looming omen for what happened in our century throughout europe during the Nazi dictatorship. Medieval popes pronounced unsuccessfully against the anti-Jewish superstition, and individual believers struggled unsuccessfully against the racial hatred of the Nazis. But those were too few. Today Christendom regrets its involvement in the persecution of Jews and recognizes its failures. "Sanctification of God" today for Christians can only mean: asking for forgiveness and hope in God's salvation. October 29, 1998
Already in 1910, consisted the plan here the poet of the Enlightenment, Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781), who in his play "Nathan the Wise" the interdenominational tolerance has put up a literary monument, to honor with a statue. In 1935, a sculpture by Siegfried Charoux was unveiled, but only four years later, in 1940, taken off and melted down for armaments. In 1968, the same artist created again a Lessing monument, which came first on the Morzin square and 1981 on the original site.
Since 2000, the place is a unique ensemble of remembering with the memorial by Rachel Whiteread for the 65,000 Austrian victims of the Shoah. 1995 the foundations of the in 1420 destroyed synagogue were excavated which now with finds constitute a part of the branch of the Jewish Museum Vienna. A computer-animated walk leads into one of the largest Jewish communities in Europe which existed here in the early 15th century. Another room is dedicated to the Shoah documentation.
Der Judenplatz, Wien 1, bildete im Mittelalter unter dem Namen „Schulhof“ den Mittelpunkt der einstigen Judenstadt, die sich neben dem Herzogshof erstreckte. Sie war durch vier Tore von der übrigen Stadt abgeschlossen. Hier befanden sich Schule, Badestube, Synagoge und das Haus des Rabbiners. Die Schule war eine der bedeutendsten des deutschen Sprachraums. Die Gemeinde bestand ab etwa 1190 bis zur Wiener Geserah im Jahre 1421.
Das aus dem 15. Jahrhundert stammende Jordanhaus, Nr. 2, trägt ein spätgotisches Relief mit der Darstellung der Taufe Jesu im Jordan. Dieses ist nicht nur eine Anspielung auf den Namen des Hausbesitzers, Jörg Jordan, sondern auch auf die Wiener Geserah, die der beigefügte Text gut heißt. Auf Initiative von Kardinal Christoph Schönborn stiftete die Erzdiözese Wien eine Gedenktafel, die Kardinal Franz König am 29. Oktober 1998 enthüllte. Ihr Text lautet: „Kiddusch HaSchem“ heißt „Heiligung Gottes“ Mit diesem Bewußtsein wählten Juden Wiens in der Synagoge hier am Judenplatz — dem Zentrum einer bedeutenden jüdischen Gemeinde — zur Zeit der Verfolgung 1420/21 den Freitod, um einer von ihnen befürchteten Zwangstaufe zu entgehen. Andere, etwa 200, wurden in Erdberg auf dem Scheiterhaufen lebendig verbrannt. Christliche Prediger dieser Zeit verbreiteten abergläubische judenfeindliche Vorstellungen und hetzten somit gegen die Juden und ihren Glauben. So beeinflusst nahmen Christen in Wien dies widerstandslos hin, billigten es und wurden zu Tätern. Somit war die Auflösung der Wiener Judenstadt 1421 schon ein drohendes Vorzeichen für das, was europaweit in unserem Jahrhundert während der nationalsozialistischen Zwangsherrschaft geschah. Mittelalterliche Päpste wandten sich erfolglos gegen den judenfeindlichen Aberglauben, und einzelne Gläubige kämpften erfolglos gegen den Rassenhaß der Nationalsozialisten. Aber es waren derer zu wenige. Heute bereut die Christenheit ihre Mitschuld an den Judenverfolgungen und erkennt ihr Versagen. „Heiligung Gottes“ kann heute für die Christen nur heißen: Bitte um Vergebung und Hoffnung auf Gottes Heil. 29. Oktober 1998
Schon 1910 bestand der Plan, dem Dichter der Aufklärung Gotthold Ephraim Lessing (1729-1781), der in seinem Stück „Nathan der Weise“hat Lessing der interkonfessionellen Toleranz ein literarisches Denkmal gesetzt hat, hier mit einem Standbild zu ehren. 1935 wurde eine Plastik von Siegfried Charoux enthüllt, doch schon vier Jahre später entfernt und 1940 für Rüstungszwecke eingeschmolzen. 1968 schuf der selbe Künstler wieder ein Lessing-Denkmal, das zunächst auf den Morzinplatz und 1981 an den ursprünglichen Aufstellungsort kam.
Seit 2000 ist der Platz ein einzigartiges Ensemble des Erinnerns mit dem Mahnmal von Rachel Whiteread für die 65.000 österreichischen Opfer der Schoa. 1995 wurden die Fundamente der 1420 zerstörten Synagoge ergraben, die nun mit Funden einen Teil der Außenstelle des Jüdischen Museums Wien ausmachen. Ein computeranimierter Spaziergang führt in eine der größten jüdischen Gemeinden Europas, die Anfang des 15. Jahrhundert hier bestand. Ein weiterer Raum ist der Schoa-Dokumentation gewidmet.
austria-forum.org/af/Wissenssammlungen/Schicksalsorte/Jud...