View allAll Photos Tagged barndom
Fritzøe Verk er et gammelt verksområde i nærheten av Larvik sentrum. Fritzøe-bedriftens historie går tilbake til før Larvik ble grunnlagt, og fremdeles er bedriften en av byens viktigste hjørnesteinsbedrifter. De siste årene har industrien flyttet ut av området, og de gamle industribyggene har fått nytt liv.
"For guttane i gata var «Værkensgården» lekeplass. Skarpt forfulgt av vaktmannen «Stampærn» sneik de seg inn, klatra over og under gjerder. Noen fikk varige arr etter farlig leik. "
www.op.no/kommentarer/gronn-var-ikke-min-barndoms-dal/o/1...
Monopoly är fortfarande min favorit tidsfördriv under min barndom. Det samlas av kusiner och vänner och vi spelade det i timmar. Kunde inte tänka mer än detta speciellt under dessa hektiska vuxna dagar :)
--------------------------
Monopoly remains my favorite pastime during my childhood. It brings by cousins and friends together and we played it for hours. Couldn't think more than this especially during these busy days of adulthood :)
Harteværket ved Kolding
Billedet sendte tankerne til min barndom, hvor "Den lille røde" var køreplanen til rutebilerne.
A sad procession of GMD SD40-2Fs was headed to the Great Beyond on CP 484 at Bensenville. On their way to become scrap after several years of storage in the Great White North, they were once part of a 25 unit fleet of Red Barndom.
Traditional summer cruising on the street Sveavägen in Stockholm, Sweden.
Sommar kan betyda så mycket så mycket. Ett mycket tydligt barndomsminnen från min barndom i Vasastan är doften av bensin och bränt gummi från Sveavägen och ljumma sommarnätter där värmen från solen dröjer sig kvar i de tunga stenfasaderna.
Un grupo de niños juega en el velódromo de la ciudad de Goya, Corrientes, Argentina.
//
A group of children play at the velodrome in the city of Goya, Corrientes, Argentina.
Vad glad man blev när man fick en 25- öring och kunde gå till automaten och köpa en tablettask, violpastiller t.ex.
Mitt bidrag till Fotosöndag 2018-02-18 på temat Vintersport. Vädret de senaste dagarna har gjort att det inte ägnas speciellt mycket tid åt just vintersport i min del av Skåne. Åtminstone inte utomhus. Hittade i varje fall en lite sjö med is som inte smält ännu. Fick mig att minnas barndomens hockeyspelande utomhus på naturis, knaggligt, kallt och vackert.
Eng: Gallows hill is located about 2 km from Ludvika along the Kronvägen at Björkåsbacken, about 1.5 km before Kåsen.
It is a so-called gallow and execution site, which should have been used from the 17th century to the 1800s. The site is shown by Birger Karlsson, born in 1891, Kåsen. He remembers from his childhood that there were two smaller pits, spaced about 2 m from the gallows. The place was strangely called Lustig Hill.
According to information, Russian prisoners of war, who built the Kronvägen and refused to continue building, have been hanging there. Even the church square, Jan Persson Bure from Burens, has been hanged there in 1755, while other sources claim that it would have been at the gallows site at Stensboberget.
In 1809 the last hanging took place on the gallows hill. It was a boy whose name and crime did not be recorded.
The place is now regarded as a cultural monument and is marked with a sign.
Sources: Norra Hällsjöns stadsalags homepage;
Magi in Ludvig Treaty, Mona Ersson, 1996;
Ludvika From premature to present, Lilian Jakobsson and Gunnar Lidén, 2016;
A church boy in Galga was hanging out, Inga Larsson, 2006;
Swe: Galgbacken ligger ca 2 km från Ludvika längs Kronvägen vid Björkåsbacken, ca 1,5 km före Kåsen.
Det är en s. k. galg- och avrättningsplats, som ska ha använts från 1600-talet till 1800-talet. Platsen är anvisad och utpekad av Birger Karlsson, f 1891, Kåsen. Han minns från sin barndom att det på platsen fanns två mindre gropar, inbördesavstånd ca 2 m, efter stolphålen till galgen. Platsen kallades egendomligt nog för Lustigkullen.
Enligt uppgift ska ryska krigsfångar, som byggde Kronvägen och som vägrade fortsätta bygga, ha hängts där. Även den s k Kyrkotjufven, Jan Persson Bure från Burens, uppges ha hängts där 1755, medan andra källor gör gällande, att det skulle ha varit vid galgplatsen på Stensboberget.
1809 ägde den sista hängningen rum på Galgbacken. Det var en dräng, vars namn och brott inte har gått vidare till eftervärlden.
Platsen betraktas idag som kulturminnesmärke och är markerad med skylt.
Källor: Norra Hällsjöns byalags hemsida;
Magi i Ludvikatrakten, Mona Ersson, 1996;
Ludvika By från forntid till nutid, Lilian Jakobsson och Gunnar Lidén, 2016;
En kyrkotjuf i Galga hängd, Inga Larsson, 2006;
Det jag minns bäst från min barndom var alla lekar vi hade utomhus. Vi hoppade hage, rep och snodd på varenda rast så fort våren kom. Kunde inte låta bli attt måla en hage och hoppa lite på gångstigen. Ja grannarna har gett upp för länge sedan:)
Kommer ni ihåg känslan när man som barn måste gå till utedasset, på landet. Lite skrämmande, lite avsides, fullt med brännällor, spindlar och annat läbbigt.
Kamera: Ondu 6x6 Mk III Rise
Film: Rollei Retro 400S
Kjemi: Rodinal (Stand 1:100 / 60 min. @ 20°C)
No cropping, no post-processing, film has not been pushed or pulled. No alterations, no bullshit.
Thames TV: Roald Dahl interview - Children´s Author (1984)
A Childhood Memory
Imagine being 7 years old.
You have just started school, unwillingly.
You are sitting in the classroom.
On the other side of the street you see this huge, forbidden and foreboding fenced-in building: The chocolate factory. You smell the strong aroma of chocolate. It is really intense.
You can´t help but think about the mountain of chocolate that is right there, just a mere 100 meters away from you.
Your favorites: Nougat. Milk chocolate with hazelnuts. Eiskonfekt. Chocolate Santas in colorful tinfoil wrapping. So close, but oh so far.
No-one you know has ever been let inside.
On the radio, every week they are broadcasting a new chapter from Roald Dahl´s amazing story about Charlie and the Chocolate Factory. The radio play enhances your imagination of the factory as you stare out of the classroom window. In your mind olfactory images and sweet tasting movies are created. You self-identify as poor Charlie Bucket and every time you are able to buy a chocolate bar, maybe once a week, you wish that you will find that special golden ticket. So you too can be so lucky as to actually see the factory from the inside.
Then one day, one of your classmates brings three cocoa beans to school. His father works at the chocolate factory. The beans are wonderfully strange. Dark and brown, big and hard. Strong smell.
You taste the beans, and they taste really bad. Bitter and awful.
Not like chocolate at all.
Dukke fra min barndom med hjemmesyet tøj af min mor.
This is a doll from my childhood, with homemade clothes that my mother made for me.
1960'erne
I found this old piano in a hotel lobby last night. In my childhood, I took piano lessons, but unfortunately, I continued not to play. // Jag hittade detta gamla piano i en hotellobby i går kväll. I min barndom tog jag pianolektioner men tyvärr fortsatte jag inte att spela.
Review in Swedish:
Nu är den svenska utgivningen av Edward St Aubyns självbiografiska romansvit påbörjad. Det är Bonniers som i mästeröversättaren Erik Anderssons tolkning samlat Romanerna om Patrick Melrose i två volymer. Del 1 innehåller tre böcker: Glöm det, Dåliga nyheter samt Visst hopp. Romanerna utspelar sig i den överspelade brittiska aristokrati som vårdar sin bördsstolthet, sitt klassförakt och sin till mästerskap upptränade sarkasm. Men riktigt överspelad är den faktiskt inte, denna stormrika samhälleliga vårta som äger större delen av mark och andra profitabla tillgångar på de brittiska öarna.
Patrick föds och växer upp den miljön - i en dysfunktionell familj. Patricks barndom skildras i första delen Glöm det, som utspelas 1965. Båda föräldrarna är alkoholiserade. Mamman är förtryckt av sin brutale, rent sadistiska make, och förmår inte ta hand om eller bry sig om sin femårige son. Pappan David - riden av ångest och bitterhet över personliga misslyckanden - är en briljant sadist. Han är genialt elak, grym och fysiskt brutal. Dessutom förser han sitt agerande med ett teoretiskt fundament, en variant av svart pedagogik. En av bestraffningsmetoderna är våldtäkten. Det hävdas att man inte kan dela upp en roman i form och innehåll, skilja berättelsen från hur den berättas. Det gäller alldeles speciellt när det gäller St Aubyn. Storyn i sammanfattning är i all sin grymhet dessvärre alltför välbekant. Men när den formuleras av St Aubyn skapas något helt nytt och unikt. Det är grymt. Plågsamt. Vidrigt … Men också alldeles enastående läsning. Det är bitskt, roligt och kristallklart gestaltas tomheten och ihåligheten hos familjen Melrose och dess bekantskapskrets. Den blixtrande humorn (giftigheter och språkliga skrevsparkar) förser texten med en friskt befriande tvetydighet. Den vuxne berättaren förmår sätta in sig själv som barn i ett retroaktivt uppror.
Den andra romanen – Dåliga nyheter – utspelas 1982. Patrick är 22 år, knarkare med ett missbruk som fört honom till dödens gräns. Berättelsen börjar med att Patrick får ett telefonsamtal som informerar honom om att fadern avlidit och att askan finns i New York. Dåliga nyheter? Själv skulle jag nog föredra att se Patricks förfall och förvandling från en hudlös femåring till en självförbrännande yrkesknarkare, heltidssysselsatt med att införskaffa och administrera fixar i alltmer oåtkomliga vener som den dåliga nyheten. Romanen skildrar ett veckoslut i New York där analyserna och rapporterna om det ena ruset efter det andra avlöser varandra. Det kan låta långtråkigt men är fascinerande och spännande. Berättelsen snurrar hela tiden runt den outtalade frågan om kärleken, dess eventuella existens och om dess möjlighet eller omöjlighet. Också i Dåliga nyheter blixtrar den svarta poesin och lyser upp texten. Efter att i panik ha flytt från en sammankomst för att han inte står ut inomhus kommer Patrick ut på gatan och erfar ”chocken att åter stå under den vida bleka himlen, fullständigt oskyddad. Det måste vara så här ostronet känner sig när citronen pressas över den.”
Den tredje boken - Visst hopp - utspelas 1990. Patrick är trettio, har slutat med drogerna men inte funnit någon plats i livet, något jobb eller annat som skänker vardagen mening. Scenen för Visst hopp är ett överklassparty någonstans på ett engelskt gods. Låt oss kalla det ett makabert Downton Abbey där alla är avundsjuka, elaka, insmickrande och falska. Patrick ser detta och mår illa av det. Han börjar se andra mer konstruktiva vägar att följa. Det är roligt men inte lika starkt som de tidigare delarna. Det är som hos Dante. Helvetet är mer spännande än skärselden och paradiset.
Den första mördaren syntes inte till och helvetets närvaro tycktes vara borta. Världen levde igen och Jennifers barndom hade nått sitt slut. Hennes flytt in till blodsätarna stillade ensamheten och Oliwer var den som gav henne den där märkliga känslan av trygghet. Hennes liv hade
ändrat sig och t...
www.vulkanmedia.se/butik/bocker/ondskans-paradis-hamndens...
Eng: Gallows hill is located about 2 km from Ludvika along the Kronvägen at Björkåsbacken, about 1.5 km before Kåsen.
It is a so-called gallow and execution site, which should have been used from the 17th century to the 1800s. The site is shown by Birger Karlsson, born in 1891, Kåsen. He remembers from his childhood that there were two smaller pits, spaced about 2 m from the gallows. The place was strangely called Lustig Hill.
According to information, Russian prisoners of war, who built the Kronvägen and refused to continue building, have been hanging there. Even the church square, Jan Persson Bure from Burens, has been hanged there in 1755, while other sources claim that it would have been at the gallows site at Stensboberget.
In 1809 the last hanging took place on the gallows hill. It was a boy whose name and crime did not be recorded.
The place is now regarded as a cultural monument and is marked with a sign.
Sources: Norra Hällsjöns stadsalags homepage;
Magi in Ludvig Treaty, Mona Ersson, 1996;
Ludvika From premature to present, Lilian Jakobsson and Gunnar Lidén, 2016;
A church boy in Galga was hanging out, Inga Larsson, 2006;
Swe: Galgbacken ligger ca 2 km från Ludvika längs Kronvägen vid Björkåsbacken, ca 1,5 km före Kåsen.
Det är en s. k. galg- och avrättningsplats, som ska ha använts från 1600-talet till 1800-talet. Platsen är anvisad och utpekad av Birger Karlsson, f 1891, Kåsen. Han minns från sin barndom att det på platsen fanns två mindre gropar, inbördesavstånd ca 2 m, efter stolphålen till galgen. Platsen kallades egendomligt nog för Lustigkullen.
Enligt uppgift ska ryska krigsfångar, som byggde Kronvägen och som vägrade fortsätta bygga, ha hängts där. Även den s k Kyrkotjufven, Jan Persson Bure från Burens, uppges ha hängts där 1755, medan andra källor gör gällande, att det skulle ha varit vid galgplatsen på Stensboberget.
1809 ägde den sista hängningen rum på Galgbacken. Det var en dräng, vars namn och brott inte har gått vidare till eftervärlden.
Platsen betraktas idag som kulturminnesmärke och är markerad med skylt.
Källor: Norra Hällsjöns byalags hemsida;
Magi i Ludvikatrakten, Mona Ersson, 1996;
Ludvika By från forntid till nutid, Lilian Jakobsson och Gunnar Lidén, 2016;
En kyrkotjuf i Galga hängd, Inga Larsson, 2006;
En pappa och son står hand i hand och tittar på en av Lennart Nilssons bilder från den klassiska bildserien "Ett barn blir till". Jag tyckte den här bilden var fin och passade bra till veckans tema "barndom". Själv har jag flera möjliga tolkningar till bilden, du väljer själv din!
I helgen har jag varit på konstutställning och vernissage när Sliperiet i Borgvik öppnade upp sina dörrar för årets utställning.
Här har bl a Lennart Nilsson ställt ut några av sina fantastiska bilder i storformat, men också många andra bra konstnärer fanns representerade här.
Jag har också skrivit ett blogginlägg om min upplevelse av utställningen och har du vägarna förbi Värmland i sommar tycker jag verkligen att ska du gör ett besök i vackra Borgvik. Det var bra!
Eng: Gallows hill is located about 2 km from Ludvika along the Kronvägen at Björkåsbacken, about 1.5 km before Kåsen.
It is a so-called gallow and execution site, which should have been used from the 17th century to the 1800s. The site is shown by Birger Karlsson, born in 1891, Kåsen. He remembers from his childhood that there were two smaller pits, spaced about 2 m from the gallows. The place was strangely called Lustig Hill.
According to information, Russian prisoners of war, who built the Kronvägen and refused to continue building, have been hanging there. Even the church square, Jan Persson Bure from Burens, has been hanged there in 1755, while other sources claim that it would have been at the gallows site at Stensboberget.
In 1809 the last hanging took place on the gallows hill. It was a boy whose name and crime did not be recorded.
The place is now regarded as a cultural monument and is marked with a sign.
Sources: Norra Hällsjöns stadsalags homepage;
Magi in Ludvig Treaty, Mona Ersson, 1996;
Ludvika From premature to present, Lilian Jakobsson and Gunnar Lidén, 2016;
A church boy in Galga was hanging out, Inga Larsson, 2006;
Swe: Galgbacken ligger ca 2 km från Ludvika längs Kronvägen vid Björkåsbacken, ca 1,5 km före Kåsen.
Det är en s. k. galg- och avrättningsplats, som ska ha använts från 1600-talet till 1800-talet. Platsen är anvisad och utpekad av Birger Karlsson, f 1891, Kåsen. Han minns från sin barndom att det på platsen fanns två mindre gropar, inbördesavstånd ca 2 m, efter stolphålen till galgen. Platsen kallades egendomligt nog för Lustigkullen.
Enligt uppgift ska ryska krigsfångar, som byggde Kronvägen och som vägrade fortsätta bygga, ha hängts där. Även den s k Kyrkotjufven, Jan Persson Bure från Burens, uppges ha hängts där 1755, medan andra källor gör gällande, att det skulle ha varit vid galgplatsen på Stensboberget.
1809 ägde den sista hängningen rum på Galgbacken. Det var en dräng, vars namn och brott inte har gått vidare till eftervärlden.
Platsen betraktas idag som kulturminnesmärke och är markerad med skylt.
Källor: Norra Hällsjöns byalags hemsida;
Magi i Ludvikatrakten, Mona Ersson, 1996;
Ludvika By från forntid till nutid, Lilian Jakobsson och Gunnar Lidén, 2016;
En kyrkotjuf i Galga hängd, Inga Larsson, 2006;
Om æbleskiver
da.wikipedia.org/wiki/%C3%86bleskiver
Tænk, at jeg i alle disse år siden min barndom har købt en pose i supermarkedet, når nu skiven laves så nemt. Og smagen er helt fantastisk.
Fotografisk udfordring er, at køkkenet er småt, og afstand mellem kamera og skiv en anelse for lille.
Dato / Date: ugitt 1906 / published 1906
Kunstner / Artist: Lisbeth Bergh (1861-1927)
Utgiver / Publisher: J. F. Eftf.
Digital kopi av original / Digital copy of original: trykt postkort, farge
Eier / Owner Institution: Nasjonalbiblioteket / National Library of Norway
Lenke / Link: www.nb.no
Bildesignatur / Image Number: blds_08948
"If I know anything about anything, that hole means Rabbit," he said, "and Rabbit means Company," he said, "and Company means Food and Listening-to-Me-Humming and such like. Rum-tum-tum-tiddle-um.
So he bent down, put his head into the hole, and called out:
"Is anybody at home?" ....
// A. A. Milne
Jag tror att vi människor alltid varit galna i hålor, allt från Tolkien till Milne har berört temat… för mig så är barndom att aldrig kunna gå förbi en håla utan att titta in… men när slutade tvättmaskinen vara så här spännande?! …. ;0)
Mitt bidrag till Fotosöndag och veckans tema ”barndom”.
Photo for this weeks theme “childhood” for the group Photo Sunday.
Vissa barndomshändelser kommer jag ihåg som om det vore igår medan andra minnen har bleknat och saknar tydliga konturer.
Min barndom bestod bokstavligen av pusselbitar av den enkla anledningen att jag älskade att lägga pussel. Jag började som alla andra småbarn med barnpussel i trä med 10-16 bitar. Enligt min mamma var jag en naturbegåvning när det kom till pussel eftersom jag valde att lägga dem med baksidan uppåt för att öka på svårighetsgraden. Medan storleken på bitarna minskade, ökade antalet bitar, i takt med att jag blev äldre. Som mest har jag lagt pussel med 10 000 bitar, medan jag idag tycker att pussel med 3000 eller 5000 bitar är en alldeles lagom utmaning.
Väskinde Church (Swedish: Väskinde kyrka) is a medieval Lutheran church in Väskinde on the island of Gotland, Sweden. It belongs to the Diocese of Visby.
Building of the oldest part of the church, the choir, started slightly after 1250, followed by the nave and church tower in circa 1280. The church has remained largely unaltered since the Middle Ages. A renovation was carried out in 1953.
The church is Gothic in style. Noteworthy is the southern, sculptured portal of the choir. Its rich ornamentation is unusual for Gotland and seems to reflect an influence from Westphalian churches. Väskinde Church also houses some notable fittings. The baptismal font dates from the 12th century by the sculptor Master Majestatis. The triumphal cross is from about 1240 and the church also houses some medieval wooden sculptures of saints and a church tabernacle. During the 1953 renovation, picture stones from the 5th and 8th century were discovered in the vicinity of the church, as were some medieval tombstones, now displayed inside the church.
* At the back of the church under the tower is the baptismal font on a stone podium. It was carved by the stone master Majestatis in the middle of the 12th century. Reliefs on its sides depict Christ as a world judge, but also scenes from Jesus' childhood. The colors found on the baptismal font were painted in the 18th century.
* The Triumphal Crucifix is from around 1240.
* The mechanical organ was built in 1954 by Grönlund's Orgelbyggeri, Gammelstad.
Source: Wikipedia
________________________________________
Väskinde kyrka är en kyrkobyggnad i Visby stift som tillhör Väskinde församling och ligger i Väskinde samhälle omkring en mil nordost om Visby.
Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett kyrktorn i väster samt ett smalare, rakt avslutat kor i öster. Byggnadsmaterialet är i huvudsak kalksten. Ingångar finns på tornets nordsida samt på långhusets respektive korets sydsida. I långhusets nordöstra hörn återfinns rester av en tidigare absidkyrka från 1100-talets senare del. Under 1200-talets andra hälft påbörjades en ombyggnad med uppförandet av det nuvarande koret. Långhus och torn tillkom omkring 1300; i tornets sydmur finns två utsparade rum (bönekammare med hagioskop samt sakristia). Kyrkan har vitputsade fasader. Långhuset och det lägre koret täcks av branta sadeltak. Tornet, som skulle ha varit högre, har sidogallerier i norr och söder samt en kort, åttkantig tornspira med ljudgluggar. Tornportalen är enkel och odekorerad, medan korets portal är rikt smyckad med skulptur. Långhusets enda ljusintag är ett stort masverksfönster i söder, även tornets västmur genombryts av ett spetsbågigt masverksfönster; koret får ljus från en trefönstergrupp i öster. Långhuset täcks invändigt av två kryssvalv; kor och tornrum är också kryssvälvda. Kalkmålningar finns från fyra perioder, från 1200-talets mitt till 1500-talets början; målningarna framtogs vid arkitekt Erik Fants restaurering 1953.
* Längst bak i kyrkan under tornbågen står dopfunten på ett stenpodium. Funten höggs av stenmästaren Majestatis vid mitten av 1100-talet. Reliefer på dopfunten skildrar Kristus som världsdomare, men också scener från Jesu barndom. De färger som finns på dopfunten är ditmålade på 1700-talet.
* Triumfkrucifixet är från omkring 1240.
* Den mekaniska orgeln byggdes 1954 av Grönlunds Orgelbyggeri, Gammelstad.
Källa: Wikipedia
"ja koska jo lapsuudestasi saakka tunnet pyhät kirjoitukset, jotka voivat tehdä sinut viisaaksi, niin että pelastut uskon kautta, joka on Kristuksessa Jeesuksessa."
"och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus."
"From infancy, you have known the sacred writings which are able to make you wise for salvation through faith, which is in Christ Jesus."
2. Tim. 3:15