View allAll Photos Tagged Sven
Sven is so regal and majestic.
Sven, male German Shorthaired Pointer
53 lbs, 7 years old
Animal Rescue League
Birdsboro, Pennsylvania
Dutchman Sven Kramer won the 5,000-meter men's speedskating gold medal on Saturday at the Vancouver Olympic Winter Games. As you can see Hebbes was there to encourage him ;-)
Hebbes in katzwijm!
all rights reserved
So selten ziehe ich meinen (neuen) Anzug an ... Also mal schnell den Anzug an und ein Selbstportait und den IPAQ als Fernauslöser ausprobiert ;-)
Sven lands in front of Ruben's Warehouse in Drona, the city directly next to Osaville, and turns the ship off. He pulls Chase out of the ship and props him against a wall. He looks through the crates and boxes till he finds a replacement cybernetic heart.
Sven: *While searching* You better be thankful I'm trying to save you.
Sven continues to look for the backup heart. After a few minutes he finds it. He walks over to Chase, ripping the damaged heart out and then places the new one on.
Chase: *Takes in a deep breath and opening eyes* What happened? *Looks down and freaks out* OH MY GOD, WHAT THE HELL HAPPENED TO MY FUCKING LEG?
Sven: Relax, I'll find you a new leg. Just know that it all happened when you made the tower fall.
Chase: I made the tower fall? How am I alive? *Looks at the discarded heart and then looks down seeing a replaced one*
Sven: Yes, and I saved you. Also, that's the last cybernetic heart, if it gets damaged, then you will die permanently. *Starts searching for a cybernetic leg*
Chase: I understand. How did you manage to save me?
Sven: *Continues looking for the cyber leg* I happen to be a werewolf who is 340 years old. *Finds the leg* Found it.
Chase: I didn't expect that. Definitely attach that leg so that i can walk again, I'm annoyed at just sitting here.
Sven attaches the cyber leg and chase winces. Chase slowly stands up to his feet. He makes a fist with his right am and shoves it straight through Sven's Chest.
Sven: *Dying* W-why?
Chase: Thanks for saving me but you no longer serve a purpose to me. *Pulls his hand out*
Sven: *Falls over dead*
A3 Polychromos grey and black pencils.
Couldn't resist a black and white photo to work on (I feel making colour photos black and white is cheating).
I thought I would try and get the shading using different grey scales rather than light shading and lots of cotton bud brushing. However I really do need to move away from realistic drawing and start being more creative.
Photo: www.flickr.com/photos/32251171@N03/10744726385/in/faves-3...
Discussion: www.flickr.com/groups/portraitparty/discuss/7215763760615...
Hi! My name is Sven Gali and I'm a 2-year-old, neutered male lab mix in search of a lifelong, loving home. I'm a well-trained boy who is housetrained and smart. I know sit and I work hard for treats and praise. I'm very sweet and I take treats and food gently. I have a friendly and loving personality. I am a young, active and playful pup. I love to play with toys and to take walks. Chasing the tennis ball is one of my favorite games. If a handsome guy like me is the right pet for you, please apply today. Adoption fee: $75. Adopt a pair: $115. Fee includes testing, deworming, vaccinations, spay/neuter, 60 days of free pet insurance and microchip.
I live at the Oakland County Animal Control and Pet Adoption Center at 1700 Brown Rd in Auburn Hills. You can visit me there any time the shelter is open. The shelter will not put me up for adoption because of my appearance, so my only way out of the shelter alive is through a rescue.
TO ADOPT: if you have a fenced yard, call Shannon with MPEP at 586-530-7511.
Or, fenced yard or not, apply online: www.pawsforliferescue.org. Complete the adoption/foster application and a volunteer will contact you to answer questions and to schedule a meet-n-greet.
VISIT: Oakland County Animal Control and Pet Adoption Center, 1700 Brown Rd in Auburn Hills any time the shelter is open, Monday - Friday from 10 a.m. - 5 p.m. or Saturdays from 10 a.m. - 4 p.m.
Sven Groeneveld during Maria Sharapova's warm-up practice at the 2017 Tianjin Open WTA International tennis tournament
Model: Sven
Instagram:
www.instagram.com/modelsven.77/
Foto / Bearbeitung: Fredi Schefer
20.09.2022 Fotowalk Schweiz Zürich Hardbrücke
On the shoot of an upcoming musicvideo.
Listen to Rainer Ild:
www.youtube.com/watch?v=sP2t5ICgz2M
Kiev 88.
Volna 3.
Portra 400.
You can follow me also on:
Mugshot.
Johan Ludvig Runeberg - Sven Dufva (1848).
Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå,
Var med år åttiåtta ren och var ren gammal då;
Nu bodde på sin torfva han och fick sitt bröd af den
Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem sin Sven.
Om gubben haft förstånd, han själf, att dela med sig af
Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utaf;
Dock visst lär han de äldre gets långt mer, än billigt var,
Ty för den son, som sist blef född, fanns knappt en smula kvar.
Sven Dufva växte opp likväl, blef axelbred och stark,
Slet ondt på åkern som en träl och bröt opp skog och mark,
Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok,
Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok.
"I Herrans namn, du arma son, hvad skall af dig väl bli?"
Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi.
Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod,
Och Sven tog till att tänka själf, så godt han det förstod.
När därför sergeant Dufva kom en vacker dag igen
Och kuttrade sin gamla ton: "Hvad skall du bli, o Sven?"
Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat,
När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: "Jo, soldat!"
Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut:
"Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!"
"Ja", mente gossen, "här går allt helt afvigt mig i hand;
Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land."
Den gamle Dufva häpnade och grät helt rörd en tår;
Och Sven, han tog sin sack på rygg och gick till närmsta kår.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi,
Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani.
Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis,
Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis.
Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek,
Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.
Han var visst outtröttelig, om nånsin någon ann',
Han stampade, att marken skalf, och gick, så svetten rann;
Men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom
Tog höger-om och vänster-om, men ständigt rakt tvärtom.
Gevär på axel lärde han, gevär för fot också,
Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå;
Men roptes skyldra, fällde han som oftast bajonett,
Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.
Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring,
Enhvar, befäl och manskap, log åt detta underting;
Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut
Och väntade på bättre tid,—och så bröt kriget ut.
Nu skulle truppen bryta opp, då blef o fråga ställdt,
Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält.
Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så:
"Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå."
Gevär och ränsel fick han dock behålla, äfven han,
Fick vara dräng där man höll rast, soldat, där striden brann;
Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt,
Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på;
Man drog sig undan steg för steg längs stranden af en å.
Ett stycke fram på härens väg gick öfver ån en spång,
Där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man en gång.
Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,
Låg den i ro, sen det var gjordt, långt skild från hugg och skott,
Tog för sig i en bondgård där allt, hvad den kunde få,
Och lät Sven Dufva passa opp, ty han var med också.
Men plötsligt blef det annat af, ty utför närmsta brant
I sporrstreck, på en löddrig häst, kom Sandels' adjutant:
"Till bryggan, gossar", ropte han, "för Guds skull, i gevär!
Man sport, att en fientlig trupp vill öfver älfven där."
"Och, herre", talte han till den, som förde folket an,
"Rif bron, om ni det kan; om ej, så slåss till sista man!
Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg.
Ni skall få hjälp, genralen själf, han, ilar hit, var trygg!"
Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned,
När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small;
Dess allra första salfva ren blef åtta finnars fall.
Det var ej godt att dröja mer, man sviktade enhvar.
Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar.
Då lydde alla, när det ljöd: "Gevär i hand, reträtt!"
Sven Dufva blott tog miste han och fällde bajonett.
Än mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på sned,
Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned.
Där stod han axelbred och styf, helt lugn på gammalt vis,
Beredd att lära hvem som helst sin bästa exercis.
Det dröjde heller länge ej, förrn han den visa fick,
Ty bron sågs fylld med fiender i samma ögonblick.
De rände på, man efter man, men åt enhvar, som kom,
Gafs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom.
Att störta denna jätte ned var mer, än arm förmått,
Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott;
Dock djärfvare blef fienden, ju mer hans hopp bedrogs;
Då syntes Sandels med sin flock och såg, hur Dufva slogs.
"Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du.
Släpp ingen djäfvul öfver bron, håll ut en stund ännu!
Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss."
Tillintetgjordt fann fienden sitt anfall innan kort,
Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort;
När allt var lugnt, satt Sandels af och kom till stranden ned
Och frågte, hvar den mannen fanns, som stod på bron och stred.
Man viste på Sven Dufva då. Han hade kämpat ut,
Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut;
Han tycktes hafva lagt sig nu att hvila på sin lek,
Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.
Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an,
Det var ej någon obekant, det var en välkänd man;
Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgadt rödt,
Hans bröst var träffadt af ett skott, han hade ren förblödt.
"Den kulan visste, hur den tog, det måste erkändt bli",
Så talte generalen blott, "den visste mer än vi;
Den lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm.
Och höll sig till hvad bättre var, hans ädla, tappra barm."
Och dessa ord, de spriddes sen i hären vidt och bredt,
Och alla tyckte öfverallt, att Sandels talat rätt.
"Ty visst var tanken", mente man, "hos Dufva knapp till mått;
Ett dåligt hufvud hade han, men hjärtat, det var godt