Engelsbergs bruk / Ironworks, Ängelsberg, Sweden
Engelsberg Ironworks (Swedish: Engelsbergs bruk) is an ironworks in Ängelsberg, a village in Fagersta Municipality in Västmanland, Sweden. It was built in 1681 by Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706) and developed into one of the world's most modern ironworks in the period 1700-1800. It is listed as a UNESCO world heritage site since 1993.
Engelsberg Ironworks is named after Englika. Englika, who was born in Germany, began producing iron in Engelsberg in the 14th century. The history of iron production in the region dates back to at least 13th century. The local peasants both mined the ore and produced the iron using primitive furnaces. In the end of the 16th century more modern production methods were introduced in Engelsberg and production volumes increased substantially in the following decades. The preserved buildings include a manor house, the inspector’s house and the smelting house with a blast furnace.
Engelsberg Ironworks is a UNESCO World Heritage Site. It was added to the list in 1993. The UNESCO comments were: Sweden's production of superior grades of iron made it a leader in this field in the 17th and 18th centuries. This site is the best-preserved and most complete example of this type of Swedish ironworks.
Source: Wikipedia
This is the earth-and-timber furnace.
___________________________________________________
Engelsbergs bruk är ett före detta järnbruk som ligger vid sjön Åmänningen strax utanför tätorten Ängelsberg i Fagersta kommun i Västmanlands län. Den historiska anläggningen är ett världsarv och en del av Ekomuseum Bergslagen.
Bruket, som historiskt tillhört Västervåla socken och Gamla Norbergs bergslag, anlades 1681 av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706). Då hade järnbearbetning redan bedrivits på platsen sedan länge av bergsmän. Per Larsson Gyllenhöök och senare hans son Anders Gyllenhöök (1674-1757) utvecklade bruket, så att det i början av 1700-talet bestod av tre hyttor, tre hammarsmedjor, en såg och en vattenkvarn.
Anders Gyllenhöök sålde Engelsberg 1728 till familjen Söderhielm, som under 1700-talet moderniserade bruket ytterligare. 1746 brann herrgården och fick nyuppföras. Lorents Petter Söderhielm lät på 1780-talet uppföra den västra flygeln på herrgården för att få plats med sin stora familj, med sina två hustur hade han nitton barn, av vilka femton nådde vuxen ålder. Han lät även bygga om masugnen. Efter släkten Söderhielm blev Anders Hebbe ägare till Engelsberg, men han bodde under tiden på Högfors bruk. Han sålde det 1825 till Gabriel Casper Timm. Han lät modernisera herrgården som då förfallit, lät höja masugnspipan, uppförde en rostugn, malmkross, blåsmaskin och värmapparat, samt lät ersätta de gamla tyskhärdarna med franchecomtéhärdar. Han hade för avsikt att även uppföra två lancashirehärdar men tvingades på grund av begränsade ekonomiska resurser att vänta till 1887 innan han hade råd med detta. Kort därefter tvingades han i konkurs. Hans son och sonson försökte under en tid att driva bruket vidare men 1890 fick man lov att stänga smedjan och 1891 utarrenderades hyttan. I stället försökte Clas Gabriel Timm som den siste i släkten som ägde bruket att anlägga en fiskodling i ett område nära Åmänningen och var den förste i Sverige att odla regnbågsforell.
Engelsberg fungerade från 1832 som fideikommiss inom familjen Timm. Generalkonsul Axel Ax:son Johnson köpte bruket 1916, varvid fideikommisset upphörde, och inlemmade det i Avesta Jernverks förvaltning.[3] Tre år senare lades bruket ner. Engelsbergs bruk ägs fortfarande av familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan AB. Med hjälp av Riksantikvarieämbetet restaurerades bruket på 1970-talet.
Vid bruket finns herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Engelsberg är det enda bruk i Sverige som har kvar såväl byggnader som det mesta av den tekniska utrustningen.
Engelsbergs bruk upptogs 1993 på Unescos världsarvslista. Motiveringen löd: Engelsbergs bruk är ett enastående exempel på ett industrikomplex från 1600- till 1800-talen med viktiga tekniska lämningar liksom intakta administrativa byggnader och bostadshus.
Källa: Wikipedia
Det här är hyttan.
Engelsbergs bruk / Ironworks, Ängelsberg, Sweden
Engelsberg Ironworks (Swedish: Engelsbergs bruk) is an ironworks in Ängelsberg, a village in Fagersta Municipality in Västmanland, Sweden. It was built in 1681 by Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706) and developed into one of the world's most modern ironworks in the period 1700-1800. It is listed as a UNESCO world heritage site since 1993.
Engelsberg Ironworks is named after Englika. Englika, who was born in Germany, began producing iron in Engelsberg in the 14th century. The history of iron production in the region dates back to at least 13th century. The local peasants both mined the ore and produced the iron using primitive furnaces. In the end of the 16th century more modern production methods were introduced in Engelsberg and production volumes increased substantially in the following decades. The preserved buildings include a manor house, the inspector’s house and the smelting house with a blast furnace.
Engelsberg Ironworks is a UNESCO World Heritage Site. It was added to the list in 1993. The UNESCO comments were: Sweden's production of superior grades of iron made it a leader in this field in the 17th and 18th centuries. This site is the best-preserved and most complete example of this type of Swedish ironworks.
Source: Wikipedia
This is the earth-and-timber furnace.
___________________________________________________
Engelsbergs bruk är ett före detta järnbruk som ligger vid sjön Åmänningen strax utanför tätorten Ängelsberg i Fagersta kommun i Västmanlands län. Den historiska anläggningen är ett världsarv och en del av Ekomuseum Bergslagen.
Bruket, som historiskt tillhört Västervåla socken och Gamla Norbergs bergslag, anlades 1681 av häradshövdingen Per Larsson Gyllenhöök (1645-1706). Då hade järnbearbetning redan bedrivits på platsen sedan länge av bergsmän. Per Larsson Gyllenhöök och senare hans son Anders Gyllenhöök (1674-1757) utvecklade bruket, så att det i början av 1700-talet bestod av tre hyttor, tre hammarsmedjor, en såg och en vattenkvarn.
Anders Gyllenhöök sålde Engelsberg 1728 till familjen Söderhielm, som under 1700-talet moderniserade bruket ytterligare. 1746 brann herrgården och fick nyuppföras. Lorents Petter Söderhielm lät på 1780-talet uppföra den västra flygeln på herrgården för att få plats med sin stora familj, med sina två hustur hade han nitton barn, av vilka femton nådde vuxen ålder. Han lät även bygga om masugnen. Efter släkten Söderhielm blev Anders Hebbe ägare till Engelsberg, men han bodde under tiden på Högfors bruk. Han sålde det 1825 till Gabriel Casper Timm. Han lät modernisera herrgården som då förfallit, lät höja masugnspipan, uppförde en rostugn, malmkross, blåsmaskin och värmapparat, samt lät ersätta de gamla tyskhärdarna med franchecomtéhärdar. Han hade för avsikt att även uppföra två lancashirehärdar men tvingades på grund av begränsade ekonomiska resurser att vänta till 1887 innan han hade råd med detta. Kort därefter tvingades han i konkurs. Hans son och sonson försökte under en tid att driva bruket vidare men 1890 fick man lov att stänga smedjan och 1891 utarrenderades hyttan. I stället försökte Clas Gabriel Timm som den siste i släkten som ägde bruket att anlägga en fiskodling i ett område nära Åmänningen och var den förste i Sverige att odla regnbågsforell.
Engelsberg fungerade från 1832 som fideikommiss inom familjen Timm. Generalkonsul Axel Ax:son Johnson köpte bruket 1916, varvid fideikommisset upphörde, och inlemmade det i Avesta Jernverks förvaltning.[3] Tre år senare lades bruket ner. Engelsbergs bruk ägs fortfarande av familjen Ax:son Johnson genom Nordstjernan AB. Med hjälp av Riksantikvarieämbetet restaurerades bruket på 1970-talet.
Vid bruket finns herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Engelsberg är det enda bruk i Sverige som har kvar såväl byggnader som det mesta av den tekniska utrustningen.
Engelsbergs bruk upptogs 1993 på Unescos världsarvslista. Motiveringen löd: Engelsbergs bruk är ett enastående exempel på ett industrikomplex från 1600- till 1800-talen med viktiga tekniska lämningar liksom intakta administrativa byggnader och bostadshus.
Källa: Wikipedia
Det här är hyttan.