Rindö Redoubt / Redutt, Vaxholm. South-west façade
Rindö Redoubt was built in 1858-64 to supplement Vaxholm Fortress - the Citadel - in the defence of Norra Vaxholmsfjärden and the sound between Vaxö and Rindö. It was a strategically important site at the conjunction of several navigable channels leading in towards the City of Stockholm.
A redoubt is a free-lying, enclosed defensive emplacement. Rindö redoubt's strategic position gave it an unimpededline of sight and a free linee of fire out towards the norrth-west and north-east and provided protecyion for the Citadel.
The main building is a so-called donjon, and comprises a low barracks that is also designed for defence using cannon and rifle fire. The north-west façade has 14 embrasures (cannon ports) enabling fire to be brought to bear on Norra Vaxholmsfjärden. In the middle of the donjon is the northern caponier, a projecting structure providing flanking fire for the protection of the north-west façade. The redoubt is delimited to the south-west by a long wall with small-arms galleries. It ends at the southern caponier.
To the north-east and south-east, the redoubt is surrounded by ramparts and a deep moat. From the ramparts, heavy artillery coult fire in all directions except towards the Citadel. Large stone blocks outside the moat served as obstacles against frontal attack.
The defensive importance of the redoubt was radically diminished during the 1870's. However, the redoubt remained armed and housed troops within its walls until the early 1940's.
Rindö Redoubt and the Vaxholm Citadel are both listed historical buildings. The redoubt is managed by the National Property Board and is part of our common heritage.
Source: Plaque from the National Property Board (Statens Fastighetsverk)
________________________________________
Rindö redutt byggdes 1858-64 för att komplettera Vaxholms kastell i försvaret av Norra Vaxholmsfjärden och sundet mellan Vaxö och Rindö. Det vaar en strategiskt viktig plats, där flera segelleder in mot Stockholm löpte samman.
En redutt är ett fritt liggande och slutet försvarsverk. Utformningen byggde på idéer av fortifikationsoffceren Johan af Kleen. Rindö redutt har genom sitt läge fri sikt- och eldlinje mot nordväst och nordost, och skyddade kastellet.
Huvudbyggnaden är en s k donjon, en liggande logementsbyggnad ssom också är inrättad till försvar med kanoner och skyttar. Dess nordvästfasadhar 14 embrassyrer (kanonöppningar) för beskjutning av Norra Vaxholmsfjärden. Mitt på donjonen ligger den Norra kanonjären, en utskjutande del för flankerande eld, som skulle försvara nordvästfasaden. Avgränsningen mot sydväst består av en lång mur med gevärsgallerier, som avslutas med Södra kaponjären.
Redutten är i nordost och sydost omgiven av vallar och en djup vallgrav. Från vallarna kunde det tunga artlleriet ge eld i alla riktningar utom mot kastellet. Utanför vallgraven är stormhinder i form av stora stenblock. Huvudentrén låg i hörnet mellan donjonen och sydvästmuren. På 1950-talet övergavs den för en ny entré via träbron över den sydöstra graven.
Syftet med anläggningen förändrades redan på 1870-talet, när Oxdjupssundet mellan Rindö och Värmdö öppnades för de nya djupgående fartygen. Rindö redutt kom ändå att vara bestyckad och ha manskap förlagda inom sina murar fram till 1940-talets början. under efterkrigstiden var redutten militärt förråd. Rindö redutt är tillsammans med Vaxholms kasttell statligt byggnadsminne. Anläggningen förvaltas av Statens Fastighetsverk och är en del av vår gemensamma historia.
Källa: Skylt från Statens Fastighetsverk
Rindö Redoubt / Redutt, Vaxholm. South-west façade
Rindö Redoubt was built in 1858-64 to supplement Vaxholm Fortress - the Citadel - in the defence of Norra Vaxholmsfjärden and the sound between Vaxö and Rindö. It was a strategically important site at the conjunction of several navigable channels leading in towards the City of Stockholm.
A redoubt is a free-lying, enclosed defensive emplacement. Rindö redoubt's strategic position gave it an unimpededline of sight and a free linee of fire out towards the norrth-west and north-east and provided protecyion for the Citadel.
The main building is a so-called donjon, and comprises a low barracks that is also designed for defence using cannon and rifle fire. The north-west façade has 14 embrasures (cannon ports) enabling fire to be brought to bear on Norra Vaxholmsfjärden. In the middle of the donjon is the northern caponier, a projecting structure providing flanking fire for the protection of the north-west façade. The redoubt is delimited to the south-west by a long wall with small-arms galleries. It ends at the southern caponier.
To the north-east and south-east, the redoubt is surrounded by ramparts and a deep moat. From the ramparts, heavy artillery coult fire in all directions except towards the Citadel. Large stone blocks outside the moat served as obstacles against frontal attack.
The defensive importance of the redoubt was radically diminished during the 1870's. However, the redoubt remained armed and housed troops within its walls until the early 1940's.
Rindö Redoubt and the Vaxholm Citadel are both listed historical buildings. The redoubt is managed by the National Property Board and is part of our common heritage.
Source: Plaque from the National Property Board (Statens Fastighetsverk)
________________________________________
Rindö redutt byggdes 1858-64 för att komplettera Vaxholms kastell i försvaret av Norra Vaxholmsfjärden och sundet mellan Vaxö och Rindö. Det vaar en strategiskt viktig plats, där flera segelleder in mot Stockholm löpte samman.
En redutt är ett fritt liggande och slutet försvarsverk. Utformningen byggde på idéer av fortifikationsoffceren Johan af Kleen. Rindö redutt har genom sitt läge fri sikt- och eldlinje mot nordväst och nordost, och skyddade kastellet.
Huvudbyggnaden är en s k donjon, en liggande logementsbyggnad ssom också är inrättad till försvar med kanoner och skyttar. Dess nordvästfasadhar 14 embrassyrer (kanonöppningar) för beskjutning av Norra Vaxholmsfjärden. Mitt på donjonen ligger den Norra kanonjären, en utskjutande del för flankerande eld, som skulle försvara nordvästfasaden. Avgränsningen mot sydväst består av en lång mur med gevärsgallerier, som avslutas med Södra kaponjären.
Redutten är i nordost och sydost omgiven av vallar och en djup vallgrav. Från vallarna kunde det tunga artlleriet ge eld i alla riktningar utom mot kastellet. Utanför vallgraven är stormhinder i form av stora stenblock. Huvudentrén låg i hörnet mellan donjonen och sydvästmuren. På 1950-talet övergavs den för en ny entré via träbron över den sydöstra graven.
Syftet med anläggningen förändrades redan på 1870-talet, när Oxdjupssundet mellan Rindö och Värmdö öppnades för de nya djupgående fartygen. Rindö redutt kom ändå att vara bestyckad och ha manskap förlagda inom sina murar fram till 1940-talets början. under efterkrigstiden var redutten militärt förråd. Rindö redutt är tillsammans med Vaxholms kasttell statligt byggnadsminne. Anläggningen förvaltas av Statens Fastighetsverk och är en del av vår gemensamma historia.
Källa: Skylt från Statens Fastighetsverk