Kermesbär (Phytolacca acinosa)
Phytolacca is a genus of perennial plants native to North America, South America, East Asia and New Zealand. Some members of the genus are known as pokeweeds or similar names such as pokebush, pokeberry, pokeroot or poke sallet. Other names for species of Phytolacca include inkberry and ombú.
The generic name is derived from the Greek word φυτόν (phyton), meaning "plant," and the Latin word lacca, a red dye. Phytolaccatoxin and phytolaccigenin are present in many species which are poisonous to mammals if not cooked properly. However, the berries are eaten by birds, which are not affected by the toxin because the small seeds with very hard outer shells remain intact in the digestive system and are eliminated whole.
The genus comprises about 25 to 35 species of perennial herbs, shrubs, and trees growing from 1 to 25 m (3.3 to 82.0 ft) tall. They have alternate simple leaves, pointed at the end, with entire or crinkled margins; the leaves can be either deciduous or evergreen. The stems are green, pink or red. The flowers are greenish-white to pink, produced in long racemes at the ends of the stems. They develop into globose berries 4–12 mm diameter, green at first, ripening dark purple to black.
From Wikipedia
_______________________________________________
Kermesbär (Phytolacca) är arter i ett släkte av storvuxna (2 m) örter, som växer vilda i Amerikas, Sydostasiens och Nya Zeelands medelvarma trakter. De odlas i södra Europa. Arterna Phytolacca americana (amerikanskt kermesbär) och P. acinosa (kermesbär) kan odlas som prydnadsväxter i Sverige, och är härdiga till zon 4.
Det finns även en brokbladig variant med grön-vit brokiga blad och rödlila stjälkar som är mycket dekorativ. Blommorna sitter i en cirka 20 cm lång klase, bären är en cm-bred samling av flera delar, som bildats ur blommans flera apokarpa pistiller.
Bären innehåller en starkt röd saft, som har använts till färgning av vin och konditorivaror, vilket är alldeles olämpligt, då växten är giftig för däggdjur. Förgiftningssymptomen är kräkningar, följt av diarréer och ibland kramper. Saften har också använts till att färga ylle och silke violett. Drogen har prövats även som läkemedel, men inte vunnit någon betydelse. Har på SLU i Alnarp testats som medel mot sniglar med gott resultat. Kallas även Scharlakansbär.
Från Wikipedia
Bergianska trädgården (Bergius botanic garden), Stockholm
Kermesbär (Phytolacca acinosa)
Phytolacca is a genus of perennial plants native to North America, South America, East Asia and New Zealand. Some members of the genus are known as pokeweeds or similar names such as pokebush, pokeberry, pokeroot or poke sallet. Other names for species of Phytolacca include inkberry and ombú.
The generic name is derived from the Greek word φυτόν (phyton), meaning "plant," and the Latin word lacca, a red dye. Phytolaccatoxin and phytolaccigenin are present in many species which are poisonous to mammals if not cooked properly. However, the berries are eaten by birds, which are not affected by the toxin because the small seeds with very hard outer shells remain intact in the digestive system and are eliminated whole.
The genus comprises about 25 to 35 species of perennial herbs, shrubs, and trees growing from 1 to 25 m (3.3 to 82.0 ft) tall. They have alternate simple leaves, pointed at the end, with entire or crinkled margins; the leaves can be either deciduous or evergreen. The stems are green, pink or red. The flowers are greenish-white to pink, produced in long racemes at the ends of the stems. They develop into globose berries 4–12 mm diameter, green at first, ripening dark purple to black.
From Wikipedia
_______________________________________________
Kermesbär (Phytolacca) är arter i ett släkte av storvuxna (2 m) örter, som växer vilda i Amerikas, Sydostasiens och Nya Zeelands medelvarma trakter. De odlas i södra Europa. Arterna Phytolacca americana (amerikanskt kermesbär) och P. acinosa (kermesbär) kan odlas som prydnadsväxter i Sverige, och är härdiga till zon 4.
Det finns även en brokbladig variant med grön-vit brokiga blad och rödlila stjälkar som är mycket dekorativ. Blommorna sitter i en cirka 20 cm lång klase, bären är en cm-bred samling av flera delar, som bildats ur blommans flera apokarpa pistiller.
Bären innehåller en starkt röd saft, som har använts till färgning av vin och konditorivaror, vilket är alldeles olämpligt, då växten är giftig för däggdjur. Förgiftningssymptomen är kräkningar, följt av diarréer och ibland kramper. Saften har också använts till att färga ylle och silke violett. Drogen har prövats även som läkemedel, men inte vunnit någon betydelse. Har på SLU i Alnarp testats som medel mot sniglar med gott resultat. Kallas även Scharlakansbär.
Från Wikipedia
Bergianska trädgården (Bergius botanic garden), Stockholm