Jag heter Stefan och är 43 år och bor i Hammarby Sjöstad i Stockholm.

Mitt fotointresse vaknade för några år sedan. Jag var mycket intresserad av resor, stadsplanering och arkitektur och hängde på en del forum där man diskuterar såna frågor. Kameran blev mitt sätt att dela med mig av vad jag hade sett under mina resor.

Efter ett tag växte intresset för foto och blev jämnstarkt med de ursprungliga intressena. Jag blev mer och mer intresserad av att ta en bra bild, inte bara dokumentera. En systemkamera inhandlades, och intresset fick turbo.

Arkitektur och städer blev mindre dominerande i mina bilder och ersattes av andra motiv, ofta från naturen. Jag är ingen porträttfotograf eller gatufotograf, även om det givetvis händer. Känner mig helt enkelt bekvämast när jag fotograferar döda ting. Jag är heller ingen actionfotograf, jag är för eftertänksam för det. Jag håller visst på att definiera mitt fotograferande genom att räkna upp saker jag inte är ☺. Man kan nog sammanfatta det med att jag söker slående former, färger, mönster, vyer och skönhet i stads- och naturmiljö…

Jag har gått igenom några ganska tydliga faser i mitt fotograferande:

Fas 1: Teknik.

Fas 2: Se bilder. Komponera.

Fas 3. Det digitala mörkrummet.

Parallellt med dessa faser har jag utvidgat min utrustning och främst satsat på några objektiv som jag tycker har bra prestanda för sina pengar. Och som passar mitt fotograferande.

Utvecklingen tar förhoppningsvis aldrig slut, men nu är jag nog i nån slags frihetsfas som jag känner efter att man nått en viss kunskaps- och utrustningsnivå. T ex kan jag koppla av pixel-peepandet och inse att skärpan på pixelnivå inte är så intressant. Eller att nån igensotad skugga inte är hela världen ☺. Och jag plöjer inte längre nätet efter skärpediagram på olika objektiv. Jag satsar på att se och lära genom att titta på bilder jag tycker om, och att försöka se världen med öppna ögon (oj vad pretto det lät).