1

Jag vill ta med henne upp till fiket och fråga henne vad dealen är. Eller ännu bättre ge beskedet att; - så här ligger det till. Och visst tar jag så småningom mod till mig och frågar. Måste bara växa en ryggrad först.

[Alternativ lösning: övertala mig själv att hon inte är intressant. Fuck hope... din idiot hon blir aldrig din.]

 

2

Svensk radio får mig att vilja emigrera.

 

3

En torsdag kan inledas med doften av gran, kaffe och eufori och sluta med illamående och tårar, jag tror det beror på att jag vet att fredagen kommer. Det är då jag vill att du messar mig, i vilket jävla medium du vill bara det väsnas om mina manicker och apparater. Det ska ringa, surra och vibrera och kanske övertalar du mig om att jag faktiskt finns. Jag själv har urholkat mitt förtroendekapital.

 

4

Det tar några år av frustrerade drömmar innan vissa smälter att vi faktiskt har detta gemensamt; att vi inte är som dessa vita män, och att vi inte kan spela spelet på deras premisser. Jag blir alltid lika nyfiken på hur de hanterar det: apati, förnekelse eller kamp.

 

5

Nej, det har aldrig gått ut på att förneka mäns sexualitet, snarare att frigöra kvinnors och problematisera konventioner. Mer finns väl inte att säga... finns inga skäl att gå omkring och undra om man ska skämmas för att man är kåt. Män är djur, kvinnor och alla däremellan är inte bättre.

 

6

Politik handlar om att sälja en korg åsikter. Folk med självsäkerhet i sina preferenser och någorlunda integritet gillar inte korgar om inte de är gratis.

 

7

Jag finner inte i mig att må lagom en hel dag, att bara vara nöjd och må helt ok. Men mig veterligen är det ett gott tecken, jag förknippar det med att vara ung; att inte veta vad fan man håller på med eller vill med det hela. Det kan inte vara fel att vara nykär, entusiastisk, hoppfull, hatfull, nedstämnd, hämndlysten och ångerfull med jämna mellanrum flera gånger i veckan. Livet är för kort för att inte unna sig alla de starkaste känslorna. Detta är att vara ung; att ta sig själv på för stort allvar och världen med nonchalans. Synd bara att jag inte kan portionera in lite lycka i det hela.

 

8

Du förstår inte att jag verkligen vill veta hur du mår när jag frågar om det. Jag är så helvete ärlig när jag skriver detta. Jag vill hålla i din hand och se dig i ögonen och fråga dig om du är ledsen och varför och hur jag kan hjälpa.

 

9

Tror det var ungefär tre år sedan jag gav upp ansträngningen att inte vara motsägelsefull. Det hade något att göra med hur mycket jag högaktade en viss person och hur jag inte kunde tänka mig att brista i respekt för att han var så annorlunda de ideal han ritat ut.

 

10

Det stör mig att inte veta hur historien slutade. Vad hände egentligen sedan? Det är nog mest detta som är så förbannat tragiskt i att vi måste dö. Jag tycker, och jag bullshitar inte nu, på fullt allvar att vi kollektivt måste vägra att dö. Vidarebefordra detta till något FN:organ ASAP. Du och jag förtjänar evig ungdom, lasersvärd, och rymdsex baby!

 

11

Nyårslöfte:

a) Vägra vara luft

b) Bestäm dig för ett öde och hoppa på projektet.

 

12

Jag tror inte på andra liv efter denna. Kanske är det en av de starkaste anledningar jag aldrig på allvar övervägt att avsluta mitt liv eller skada mig själv.

 

13

Pluggar till en examina igen, får A:n och B:n, har ingen jävla aning vad det ska leda till. Bara att det är en av de högre rankade utbildningarna. Innehållet har ingen förankring i arbetslivet alls, å andra sidan är arbetsmarknaden så jävla kryptisk i sina arbetsbeskrivningar. Allt ska svepas i mystik, inte en jävel kan ge ett konkret svar på vad de sysslar med under en arbetsdag. Muppar i kostym, leende muppar i kostym.

Sannolikt kommer arbetsmarknaden i mitt examensår till insikten att vi måste bortrationalisera min yrkeskategori. Jag lär ansluta mig till berget av arbetslösa eller överkvalificerade.

 

14

Måste du lukta så jävla gott? Jag kan inte andas utan att längta, kan inte blunda bort din närvaro. Och måste du använda en så billig parfym? Alla bär den vart man än går, vänder mig om i biblioteket som en paranoid. En doft av hopp, men du står aldrig där. Det värsta är att jag har ett bra minne för dofter. Du lär spöka hos mig ett tag till.

 

15

Farväl utan återseende är en tragedi som döden själv. Vet du att jag sörjer alla dörrar som aldrig öppnades, som jag aldrig fick eller vågade beträda. Ibland vet man när ett farväl är slutgiltigt, jag vet inte om det är lämpligt, men jag känner för att tillägga - ha ett bra liv, sköt om dig -, ta en kaffe och utvärdera vår interaktion fram till denna stund. Jag vill ha en liten vrå i ditt hjärta. Farväl med likgiltighet är den värsta av förolämpningar. Jag älskade dig varje gång vi småpratade. Jag analyserade allt du sade, vägde dina ord, de är i en ask med allt jag har av värde. Vill fråga dig hur du kan vara så likgiltig. Vi ses kanske aldrig mer! Jag slocknar sakta och blir brus, en främling på gatan.

 

16

Är en passionerad livskamrat. Förvänta dig kärleksförklaringar på varje vägg i campus.