Springtime

Jag saknar dig för varje minut som passera, jag vet att jag ger sällan ifrån mig tecken på att det är så, det är mest för att jag vägrar erkänna för mig själv hur det känns att vara utan dig. Ditt frånvaro är ett jämt och konstant smärta och att fritt och öppet skriva om och uppenbara det är att lämna mig själv för sårbar, så jag håller dig inombords och jobbar genom dagarna, försöka hitta på saker att göra, ställen att besöka för inte tänker på dig, det hjälper men inte helt du är alltid med mig, du är alltid där inuti och saknaden och längtan finns där i obegränsade mängder. Det är som ett hål i mig som du lämnar och just den hålen kann inte fylls med något annat hur jag en letar efter något att fyller den med.

 

Så här känner jag hela tiden från morgon till kväll jag trödde ditt frånvaro skulle blir lättare att hantera med tiden, det är snarare tvärtom, denna veckan har somn inte kommit lätt och det är min förhoppning att om jag skriver det här trots att det känns lite som att lämna mig själv skyddslos, att det ska lätta på trycket lite och att mitt hjärta kommer inte att värkar så mycket som den gör när jag försöka håller det helt inombords.

 

Jag vet inte hur du mår eller vad du tänker på och vet inte hur det känns för dig, men eftersom vissa av mina bilder få väldigt många plötliga besök och på / av favouriter då anar jag att du tänker på mig och nu vet du uttrycklig och klart att jag saknar dig som om någon har kapat en bit ifrån mig. Mening med det här är inte att du ska mår daligt utan tvärtom ville bara det bästa för dig vad det en är du önskar.

 

Du känner mig, jag överleva allt alltid varje dag varje vecka men tillvaron är farglöst och platt utan dig. Framtiden har jag nästan ingen kontrol över det kommer att blir vad det kommer att blir men nu vet du hur jag känner för dig. Åtminstone behöver jag inte undrar om du tror jag har glömt dig och mår dåligt pga det. Dig går inte att glöma.

 

Jag saknar dig

 

Done