World War I memorial, Björke kyrka, Gotland
In August 1914, hell broke out on the continent, the war declarations hailed between the superpowers' capital cities and soon the First World War was a reality. The Swedish government immediately declared Sweden neutral but called up people to the country's defense. Also on Gotland, church bells rang for mobilization. But nothing happened. The months went by and eventually people began to breathe out, the war did not seem to spread to the north. Certainly, German and Russian naval forces were circling like angry schools of sharks around Gotland, but no serious incidents took place. Shipping was indeed disturbed and a few mines began to float, but otherwise the war was only considered a remote cloud on the horizon.
On July 2, 1915, the relative peace ended. Early on this quiet summer morning, a German naval force heading for Danzig (now Gdansk) in the southern Baltic Sea, after having laid out mines in the Gulf of Finland. Outside Gotland they came across a superior Russian squadron. The German mine cruiser Albatross, who was a relatively slow and weakly armed ship of 2200 tonnes, was subjected to intense firing. Albatross was helpless. The devastation aboard became great: the fire raged and the ship began to take in water, a projectile hit the sick bay and caused a terrible massacre. In the midst of this chaos, however, the German captain had the presence of mind to set course westward, into Swedish territorial waters. Albatross just escaped her pursuers. She ran aground off Ostergarn on the east coast of Gotland.
When the Russians finally gave up and disappeared, the rescue work took place. In the battle, 29 crew members were killed and 49 injured. The ship was turned into scrap. The surviving crewmen were interned and allowed to stay in neutral Sweden during the rest of the First World War. The first place was in Roma in central Gotland. In the fall of 1915, the German crew moved to Tofta south of Visby, then in 1917 moved again to a camp in Skillingaryd in Småland on the Swedish mainland. Albatross was salvaged and towed to Oskarshamn in Småland, where she was repaired. After the end of the war, crew and ships were released. On January 3, 1919, Albatross left Karlskrona for Danzig. The long journey was finally completed. The Albatross was later scrapped and never again served. On Gotland, many friendships were formed between the young German sailors and locals. After the Versailles peace treaty, many Germans returned to settle and form families on Gotland. 27 of the German sailors were buried already on the same day the battle was fought in a mass grave immediately east of Östergarns church. A memorial stone at the site of the grounding shows the names of July 2, 1916. Two of the crewmen who died during transport to Roma were buried at Björke Cemetery, one of which was the ship's doctor, Dr. Hans Karrillon.
Swedish source: bibliotek.taby.se/sv/article/n%C3%A4r-v%C3%A4rldskriget-k..., my translation.
_____________________________________
I augusti 1914 brakade helvetet löst nere på kontinenten, krigsförklaringarna haglade mellan stormakternas huvudstäder och snart var första världskriget en realitet. Den svenska regeringen förklarade omedelbart Sverige neutralt, men lät inkalla folk till landets försvar. Också på Gotland ringde kyrkklockorna till mobilisering. Men ingenting hände. Månaderna gick och så småningom började folk andas ut, kriget såg inte ut att sprida sig till den fjällhöga nord. Visserligen cirklade tyska och ryska sjöstridskrafter som ilskna hajstim kring Gotland men inga allvarligare incidenter ägde rum. Sjöfarten stördes förvisso och enstaka minor började flyta iland men annars anades bara krigslarmet som ett fjärran muller vid horisonten.
Den 2 juli 1915 bröts den relativa friden. Tidigt denna stilla sommarmorgon gick en tysk sjöstyrka med kurs på Danzig i södra Östersjön, efter utförd minutläggning i Finska viken. I höjd med Gotland råkade de tyska fartygen i strid med en överlägsen rysk eskader. Den tyska minkryssaren Albatross, som var ett relativt långsamt och svagt bestyckat fartyg om 2200 ton, hann inte undan utan utsattes för intensiv eldgivning. Ryssarna hade snart skjutit in sig och satsade allt för att leverera nådastöten. Albatross var värnlöst. Förödelsen ombord blev stor: elden härjade och fartyget började ta in vatten, en projektil träffade sjukavdelningen och åstadkom en fruktansvärd massaker. Mitt i detta kaos hade dock den tyske kaptenen sinnesnärvaro att beordra kurs västerut, mot svenskt territorialvatten. Med en hårsmån slapp Albatross undan sina förföljare. Svårt tilltygad sattes hon på grund vid Östergarn på Gotlands ostkust. Som en adrenalinstinn flock hyenor, snuvad på sitt byte, patrullerade ryssarna redden utanför, då och då avlossande kanonsalvor inåt land.
När ryssarna äntligen gav upp och försvann tog räddningsarbetet vid. I striden dödades 29 besättningsmän och 49 sårades. Fartyget var förvandlat till skrot. De överlevande besättningsmännen internerades och fick stanna i det neutrala Sverige under återstoden av första världskriget. Första förläggningen var i Roma på centrala Gotland. På hösten 1915 förflyttades den tyska besättningen till Tofta söder om Visby för att 1917 återigen förflyttas, då till ett läger i Skillingaryd i Småland på det svenska fastlandet. Albatross bärgades och bogserades till Oskarshamn i Småland, där hon reparerades. Efter krigsslutet frigavs besättning och fartyg. Den 3 januari 1919 lämnade man Karlskrona för resa till Danzig. Den långa resan fullbordades till slut. Albatross skrotades senare och kom aldrig mer i tjänst. På Gotland knöts många vänskapsband mellan de unga tyska sjömännen och lokalbefolkningen. Efter fredsdiktaten i Versailles återvände många tyskar för att bosätta sig och bilda familj på Gotland. 27 av de tyska sjömännen begravdes redan samma dag striden utkämpats i en massgrav omedelbart öster om Östergarns kyrka. En mäktig sten med namnen på de stupade restes som minne på årsdagen av skärmytslingen den 2 juli 1916. Två av besättningsmännen, som avled under transporten till Roma, begravdes på Björke kyrkogård. Skeppsläkaren Hans Karrillon var en av dessa.
Källa: bibliotek.taby.se/sv/article/n%C3%A4r-v%C3%A4rldskriget-k...
World War I memorial, Björke kyrka, Gotland
In August 1914, hell broke out on the continent, the war declarations hailed between the superpowers' capital cities and soon the First World War was a reality. The Swedish government immediately declared Sweden neutral but called up people to the country's defense. Also on Gotland, church bells rang for mobilization. But nothing happened. The months went by and eventually people began to breathe out, the war did not seem to spread to the north. Certainly, German and Russian naval forces were circling like angry schools of sharks around Gotland, but no serious incidents took place. Shipping was indeed disturbed and a few mines began to float, but otherwise the war was only considered a remote cloud on the horizon.
On July 2, 1915, the relative peace ended. Early on this quiet summer morning, a German naval force heading for Danzig (now Gdansk) in the southern Baltic Sea, after having laid out mines in the Gulf of Finland. Outside Gotland they came across a superior Russian squadron. The German mine cruiser Albatross, who was a relatively slow and weakly armed ship of 2200 tonnes, was subjected to intense firing. Albatross was helpless. The devastation aboard became great: the fire raged and the ship began to take in water, a projectile hit the sick bay and caused a terrible massacre. In the midst of this chaos, however, the German captain had the presence of mind to set course westward, into Swedish territorial waters. Albatross just escaped her pursuers. She ran aground off Ostergarn on the east coast of Gotland.
When the Russians finally gave up and disappeared, the rescue work took place. In the battle, 29 crew members were killed and 49 injured. The ship was turned into scrap. The surviving crewmen were interned and allowed to stay in neutral Sweden during the rest of the First World War. The first place was in Roma in central Gotland. In the fall of 1915, the German crew moved to Tofta south of Visby, then in 1917 moved again to a camp in Skillingaryd in Småland on the Swedish mainland. Albatross was salvaged and towed to Oskarshamn in Småland, where she was repaired. After the end of the war, crew and ships were released. On January 3, 1919, Albatross left Karlskrona for Danzig. The long journey was finally completed. The Albatross was later scrapped and never again served. On Gotland, many friendships were formed between the young German sailors and locals. After the Versailles peace treaty, many Germans returned to settle and form families on Gotland. 27 of the German sailors were buried already on the same day the battle was fought in a mass grave immediately east of Östergarns church. A memorial stone at the site of the grounding shows the names of July 2, 1916. Two of the crewmen who died during transport to Roma were buried at Björke Cemetery, one of which was the ship's doctor, Dr. Hans Karrillon.
Swedish source: bibliotek.taby.se/sv/article/n%C3%A4r-v%C3%A4rldskriget-k..., my translation.
_____________________________________
I augusti 1914 brakade helvetet löst nere på kontinenten, krigsförklaringarna haglade mellan stormakternas huvudstäder och snart var första världskriget en realitet. Den svenska regeringen förklarade omedelbart Sverige neutralt, men lät inkalla folk till landets försvar. Också på Gotland ringde kyrkklockorna till mobilisering. Men ingenting hände. Månaderna gick och så småningom började folk andas ut, kriget såg inte ut att sprida sig till den fjällhöga nord. Visserligen cirklade tyska och ryska sjöstridskrafter som ilskna hajstim kring Gotland men inga allvarligare incidenter ägde rum. Sjöfarten stördes förvisso och enstaka minor började flyta iland men annars anades bara krigslarmet som ett fjärran muller vid horisonten.
Den 2 juli 1915 bröts den relativa friden. Tidigt denna stilla sommarmorgon gick en tysk sjöstyrka med kurs på Danzig i södra Östersjön, efter utförd minutläggning i Finska viken. I höjd med Gotland råkade de tyska fartygen i strid med en överlägsen rysk eskader. Den tyska minkryssaren Albatross, som var ett relativt långsamt och svagt bestyckat fartyg om 2200 ton, hann inte undan utan utsattes för intensiv eldgivning. Ryssarna hade snart skjutit in sig och satsade allt för att leverera nådastöten. Albatross var värnlöst. Förödelsen ombord blev stor: elden härjade och fartyget började ta in vatten, en projektil träffade sjukavdelningen och åstadkom en fruktansvärd massaker. Mitt i detta kaos hade dock den tyske kaptenen sinnesnärvaro att beordra kurs västerut, mot svenskt territorialvatten. Med en hårsmån slapp Albatross undan sina förföljare. Svårt tilltygad sattes hon på grund vid Östergarn på Gotlands ostkust. Som en adrenalinstinn flock hyenor, snuvad på sitt byte, patrullerade ryssarna redden utanför, då och då avlossande kanonsalvor inåt land.
När ryssarna äntligen gav upp och försvann tog räddningsarbetet vid. I striden dödades 29 besättningsmän och 49 sårades. Fartyget var förvandlat till skrot. De överlevande besättningsmännen internerades och fick stanna i det neutrala Sverige under återstoden av första världskriget. Första förläggningen var i Roma på centrala Gotland. På hösten 1915 förflyttades den tyska besättningen till Tofta söder om Visby för att 1917 återigen förflyttas, då till ett läger i Skillingaryd i Småland på det svenska fastlandet. Albatross bärgades och bogserades till Oskarshamn i Småland, där hon reparerades. Efter krigsslutet frigavs besättning och fartyg. Den 3 januari 1919 lämnade man Karlskrona för resa till Danzig. Den långa resan fullbordades till slut. Albatross skrotades senare och kom aldrig mer i tjänst. På Gotland knöts många vänskapsband mellan de unga tyska sjömännen och lokalbefolkningen. Efter fredsdiktaten i Versailles återvände många tyskar för att bosätta sig och bilda familj på Gotland. 27 av de tyska sjömännen begravdes redan samma dag striden utkämpats i en massgrav omedelbart öster om Östergarns kyrka. En mäktig sten med namnen på de stupade restes som minne på årsdagen av skärmytslingen den 2 juli 1916. Två av besättningsmännen, som avled under transporten till Roma, begravdes på Björke kyrkogård. Skeppsläkaren Hans Karrillon var en av dessa.
Källa: bibliotek.taby.se/sv/article/n%C3%A4r-v%C3%A4rldskriget-k...